Hoppfull, gråtmild, skör, glad och lite ledsen på en och samma gång

Känner mig som en rad olika motsägelser just nu. Nånstans lugn inombords, till skillnad från hur det kändes under årets första månader.  Men samtidigt också ledsen, men ändå accepterande till hur jag faktiskt mår. Och skör och gråtmild, hela tiden. Tårarna trillar, men lugnar ändå på nåt vis. Som om de behöver få komma ut.

Men nånstans så har ändå lugnet och hoppet flyttat hem igen. Men det svänger det ju snabbare än man hinner blinka ibland, i söndags skulle jag träffa en vän på Ikea. Min vän blev lite sen, så jag travade in själv, jag visste ju vad jag skulle ha. Och där slog den stora bongotrumman in. Det enda jag såg i vartenda skrymsle och vrå var höggravida med jättevackra magar,  överallt. Och då menar jag verkligen överallt. Och där gick jag med världens mensvärk för 14e gången. För 14e gången som jag verkligen inte vill ha min jäkla mens. Och alla tankarna på att det aldrig kommer gå slog in som en jäkla löpeld. Och jag som bara är i början av denna resan. Va liten man känner sig där och då. 

 

Det är inte lätt att hålla huvudet kallt en sån gång. Även om jag parerar det lite bätte just nu mot innan. Kanske är det för att jag börjat prata om det med mina vänner och min sambo, att få pysa lite och inte behöva bära alla tankar själv. Men det känns också skönt att få skriva. Hur knäpp jag än känner mig med alla motsägelsefulla tankar, tänkbara och otänkbara scenarier, inte alla gånger snälla tankar som man sen får dåligt samvete över, så får tankarna ändå finnas där, utan att jag behöver göra nåt mer med dem.

Jag vill veta, men ändå inte veta. I natt drömde jag att jag hade barn, jag var någons mamma i drömmen. 

Mitt i allt kan jag ändå fascineras över hur starkt vissa lägen i livet väller in och man bara helt plötsligt vet, att nu är det dags, från att ha gått innan och inte alls varit lika tydligt. Hur stark en längtan kan vara. Och hur mycket man är beredd att fajtas, längta, hoppas och gå på nitar för att få vetskap om vad som kommer att bli i framtiden.

Tålamod är inte min starka sida, men uppenbarligen ska jag prövas till tusen nu. 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s