Sommarloj

Har tänkt skriva ett inlägg länge nu, men min semester, denna underbar somriga företeelse kom emellan och knockade mig med hela sin underbarhet! 🙂

Jag hade lite ågren innan semestern på hur det skulle bli med alla hundranittiotusen tankar som farit runt i mitt huvud det senast halvåret. Var lite rädd att semestern mest skulle bli en orgie i jobbiga, negativa och ”det går aldrig” tankar. Men den blev faktiskt det total motsatta, något jag är oerhört glad och ytterst tacksam för.

Jag har bara gjort saker som jag längtat efter, träffat alla nära och kära, läst böcker, plockat hallon från min hallonhäck, lojat runt och bara varit, hängt i solstolen, grillat, varit ut och käkat, varit på Allsång på Skansen för första gången i mitt liv, hälsat på en barndomskompis som flyttat till vackra Umeå, jag har gjort egen sylt och saft. Jag älskar att vara ledig. Visst jag har ett jättebra jobb och jobbar med härliga människor. Men ju äldre jag blir, så finns det ingenting i världen som slår att få vara ledig, ha semester. Oavsett om man gör en massa saker eller bara är hemma, tar en promenad med vovvarna och sedan fördriver dagen med att läsa en bok eller se film.

I LOVE IT! Om mitt 25 åriga jag hade kollat ner på mig idag och sett hur annorlunda jag är nu från då, hade mitt 25 åriga jag förmodligen svimmat. 🙂

Jag har känt mig och känner mig tillfreds, glad, utvilad, underbart sommarloj, skrattig och lugn inombords. Ungefär som att trycka på en pausknapp och få trycka på play först när man själv vill igen. Tankarna har fått vila och paniken (om än för en stund) har lagt sig och vilat lite. Så skönt att få fungera normalt, göra upp planer, göra roliga saker, bara vara (utan att tankarna kommer direkt).

Visst jag längtar lika mycket nu, om inte ännu mer efter barn, då jag fått umgås med några av mina kompisars barn, nu under ledigheten. Men den där obehagliga panik/dåligt samvete/avundsjuka molande känslan i magen som sticker till värre än miljoner arga jordgetingar, den har klingat av lite. Den dyker upp i en nanosekund, men sen lyckas den faktiskt att försvinna lite. Så skönt. Jag vet inte hur länge det håller, men jag kommer att utnyttja varenda sekund till att ännu mer energi och njuta av att få vara bara jag. Och att jag får längta som f-n efter en egen liten älskad unge, utan att det känns som att mitt hjärta ska spricka av ångest. Min längtan just nu ”lyckas” vara mer stark och förväntansfull. Jag vill tro att vi också kommer att få uppleva barnlivet.

Kan ju säga att det är tur att jag har mina två små charmtroll i form av en stor och liten hund där hemma. Mer bortskämda hundar får man nog leta efter. 😉 Och att man får pyssla om dem och krama dem alla gånger som man håller på att längta ihjäl sig efter en bebis.

Lyssnade på David Batras sommarprat, sjukt bra. Har för mig att de hade Britt och Bruno som arbetsnamn på sin bebis. Så de namnen har jag nu lånat av honom, och trissar min kära älskling med att vi kanske har turen och får tvillingar? 🙂 Och så kan de heta Britt och Bruno? Min kära älskling tappar liksom lite färg i ansiktet vid tanken på två små yrväder vid samma gång… Jätteroligt och trissa honom. 🙂 (Och ja, givetvis skulle han bli ytterst lycklig om vi skulle ha lyckan att få två små på samma gång på riktigt.)

Jag känner mig positiv just nu, och jag lyckas bromsa tankarna när de kommer och jag kan fortsätta vara glad och tänka positivt om framtiden. Hur länge det tänker hänga i det vet jag inte, men jag tänker njuta av varenda sekund.

På tisdag ska äntligen tillbaka till kvinnoklinken igen, få provsvar och kanske även en plan framåt? Ska bli skönt att få svar oavsett vad som sägs. Då vet man och får förhoppningsvis något att förhålla sig till igen, ett mål.

Bara så du vet lilla underbara unge, som kanske snurrar omkring ute i universum nu, du är så extremt efterlängtad!! Hoppas att du vill flytta in hos oss snart, hos mig och din framtida, fina pappa och två småyrväder till vovvar som skulle älska dig från första sekund. Precis som vi redan gör.

Det enda jag vet är att min kropp verkar ha fått spunk, de senaste åren har mensen varit mycket mer regelbunden mot när jag var yngre och det har haft ett bra flow liksom. Denna gången vette tusan vad som skett. En vecka före förväntad mens fick jag en liten blödning som höll i några dagar och jag har sedan dess haft väldigt ont i brösten och i magen. Förstår mig inte på min kropp.

Svamligt inlägg kanske, men rakt ur hjärtat. 🙂

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s