Idag

Har tänkt på det där med tålamod. Det har verkligen aldrig varit min starka sida. Har jag velat göra nåt, har jag alltid sett till att tagit mig dit, kämpat och grejat och donat och fixat. I alla saker man kan påverka.

Jag kan ge upp i tanken ibland, men då kommer allt jävlar anamma fram och sopar banan med de dumma negativa tankar. Jag vill, jag kan, jag vågar så är det bara. I mer eller mindre svåra saker. I smått och stort.

Men i detta med allt väntande. Det kommer ju krävas en hel armé av kämpaglöd för att hålla ut, vara positiv och få tiden att gå framåt så att man nån gång går i mål, åtminstone i ett förstasteg att få remissen till IVF kliniken. En sorts första delmålsetapp.

Jag tänker att det här kanske är mitt mandomsprov om jag verkligen håller måttet och kan vänta ut bland det jobbigaste jag någonsin varit med om. Där jag gör allt i min makt, men nu måste härda ut och vänta tills alla tester och prover är klara och tills vi får vårt uppföljande besök hos läkaren och hon skriver remissen. Därefter vänta igen, tills vi blir kallade till IVF kliniken. Herre gud. Om jag lyckas hålla mig klok efter det, känns det inte som att det kommer finnas någon hejd på hur bra jag kommer att ha blivit på att ta hand om mitt tålamod.

Fick ju min knasiga mens, alldeles för tidigt, så det var bara och ringa och boka tid för kontrastvätskeundersökningen. Trodde jag. Men det var ingen på plats nu som kunde göra den. Så jag får vänta tills nästa gång. Skit också.
Hon jag pratade med var iaf oerhört gullig, hon bokade in mig på en preliminär tid inför nästa gång, så jag hoppas att min cykel är mer regelbunden som de brukar denna gången.

Om det skulle vara så, så skulle vi faktiskt ha lyckats göra alla våra uppföljande saker innan vi åker utomlands i september. Vore ju för bra för att vara sant nästan! 🙂 Sambon har då lämnat det han ska, jag kommer att ha hunnit lämna fler prover och göra undersökningen. Så får manbara vänta in läkarbesöket när man kommer hem. Vore ju ett läge för att säga tjohoo! 🙂

Så jag tänker hålla min tummar nu, tills knogarna vitnar om så behövs, på att det kanske kan få klaffa lite nu fram till dess. 🙂

Och försöka jobba vidare ännu, ännu mer med att hålla huvudet i schack, leva och längta. Det är verkligen ingen lätt uppgift alla dagar.
Men vad är alternativet?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s