Olust till lusten

Jag lider av i-landsproblem känns det som. Jag känner mig så totalt off på ”liggafronten”, jag vill verkligen inte, min kropp har liksom låst sig.

Och det blir ett myller av tankar och funderingar inom mig. Press över att inte missa ÄL, press att ”tänk om min darling tröttnar på mig”, känslan av att vara lika het som en gammal uttjänt sopborste osv. Avskyr detta.

Men det blir liksom inte bra just nu. Det är som att kroppen verkligen trycker på off knappen. Kaput, går ej att laga. Passera reparationsavdelningen utan att testa. Släng på avfallshögen. Vad gör man? Är det någon som varit med om samma sak mitt i detta barnlängtande? Och hur tar man sig ur det?

 Det är även då jag får ågren över allt annat också, när de dumma tankarna liksom visat sig. Jag funderar på om jag är tillräcklig. Tillräcklig på jobbet, hemma, som vän, som dotter, som svärdotter, som människa. Och vill helst gömma mig bakom täcket.

Så onödigt, men ibland hamnar jag där. Och så fick jag en smärre utskällning på jobbet imorse för att det minsann var så orättvist med allt. (Jo, tack det vet jag att det är. ;)) Och jag gör verkligen allt för att mina medarbetare ska ha de så bra som möjligt. Men, men. Ibland är det inte nog. Men det är ju som såhär också. Ibland kan man ta saker för vad de är och inte ta åt sig personligen. Men vissa dagar, då går det bara inte. Det är precis som man har en tratt med medföljande dunk, som bara slås rakt in i en.

Brukar tänka att jag skulle passat bättre in på 50 talet, när livet var i ett annat tempo. Man hade superfina klänningar, smög över till grannen och drack kaffe i vackra kaffekoppar och bakade kakor. 🙂

Så ja, jag är skör. Skör som fan ibland. Och där emellan ett superstarkt energiknippe med världens gladaste skratt. Men på mina sköra dagar önskar jag ibland att jag jobbade med maskiner eller med djur istället. Och inte med människor. Men det är ju faktiskt ändå det jag vill göra, jobba med människor. Men vare sig jag eller mina medmänniskor är på topp alla dagar.Tåls att tänka på när man tar åt sig lite för mycket och lite för snabbt ibland.

Fast ibland när jag skriver och helst av allt bara vill skriva ”jäkla skitdag” så är det precis som att bloggandet ändå får mig lite positiv. Och jag får tillbaka ett litet uns av jävlar anamma och harmoni i själen som räcker för att jag ska kunna kämpa på ändå och till och med bli lite glad på kuppen. Trots total olust och känsla av att vara en uttjänt sopkvast. 🙂

Annonser

12 thoughts on “Olust till lusten

  1. Känner igen det där med liggandet. Man har nog gjort det för mycket för att man var tvungen så man glömt hur man gör egentligen. Just nu har jag t om lagt ner äl-liggandet. Det kanske är besvikelsen över att misslyckas som gör att kroppen säger nej? Jag önskar att man kunde stänga av hjärnan på något sätt och hitta passionen igen. Hur man gör vet jag tyvärr inte.

    Oj nu lät jag ännu mer bitter än vad du gjorde. Det var ju inte meningen. Men jag tar också tacksamt emot tips på hur man kan göra. 🙂

    Kram

    • Den där pausknappen till hjärnan skulle jag verkligen vilja uppfinna. 🙂 Känns skönt att det är fler som förstår hur man menar med detta, man känner sig ju liksom lite smått konfunderad mitt i detta. Tänker att det är ungefär som om att man skulle glömma bort hur man gör när man cyklar, fast man så väl egentligen vet hur man gör det. Säkert ungefär lika frustrerande, om än på väldigt olika plan. 😉 Kram till dig ❤

  2. Som jag nämnt i en tidigare kommentar så tyckte vår läkare att vi skulle ha sex ca varannan dag, jämt. Och så såg hon så pillemarisk ut när hon sa det, lite som att vi skulle tycka det var härligt, när man egentligen bara ville sparka henne på smalbenet. Sen hittade de en polyp i min livmoder som kanske kunnat förklara våra svårigheter och som vi var tvungna att ta bort innan man kunde börja själva ivf:en. Detta var i typ november/december och det var tre månader till operation. Då hade vi försökt nästan ett och ett halvt år själva och jag var stressad av ägglossningssexet och visste att min partner mest kände sig som något slags maskin. Ringde en sköterska och frågade hur stor sannolikhet de trodde att vi hade att klara det själva innan operation. Hon hörde nog min desperation på rösten för hon sa ”ta det nu lugnt med det i några månader” och det var banne mig jäkligt skönt. Vet inte riktigt vad min poäng är med denna långa historien (jag blev gravid i maj efter min första ivf) men kanske det är att dels är det vanligt att känna som du gör, dels tror jag att man ibland ska tillåta sig en paus om lusten inte finns där, och försöka släppa den där gnagande tanken om att tänk om det var just denna gången det skulle funka. Kram och lycka till!

    • Hjälp, hade nån sagt det till mig nu att ligg varannan dag, hade jag nog smällt av! 🙂 Finns inte på kartan liksom. Fastan jag egentligen inget hellre vill vara så nära, men sen stänger liksom kroppen av när det blir dags. Men vi kan iaf prata om det jag och min darling, eftersom vi känner lika båda två. Tack för din kloka kommentar, jag håller med om att det vore en bra idé att faktiskt ta sig en paus när lusten tagit semester. Det är bara det mest svåra då, precis som du skriver att ”tänk om det hade funkat just nu”. Men jag gör mitt bästa just nu för att tänka bort den tanken. Tack för lycka tillet! 🙂 Kram!

  3. Känner väldigt väl igen mig i dina ord. Känslan av att ”jag VILL INTE” samtidigt som ÄL inträffar är minst sagt stressande och nästan ångestskapande. Riktigt hur man tar sig ur det vet jag inte. Vi försöker skoja om det när det är dags, tycker lite gemensamt synd om varandra, fnissar åt att vi är så jäkla fåniga som håller på fast båda bara vill sova och typ få ha våra kroppar i fred. Maken känner ungefär samma som jag och på ett sätt underlättar det för det känns som om vi har bättre förståelse för varandras olust då. Olusten handlar ju inte om att vi inte attraheras av varandra utan om att vi befinner oss i en påfrestande situation. Vi fick sex-förbud under ett par månader då vi gjorde missfallsutredning tidigare i år och det var ett välbehövlig andningshål för oss båda.

    Stor kram!

    • Man får absolut vara glad över att man kan prata med varandra mitt i detta. Jag brukar tänka på det, tänk om man inte hade kunnat prata om det, vilket stort gap det blivit mellan oss då. Sen är det en riktigt dryg situation man är i ändå, men det är ju skönt att man iaf kan förstå varandra och därmed kan finnas där för varandra. Men precis som du skriver är det viktigt att komma ihåg mitt i allt detta att det inte är avsaknad av attraktionen mellan oss det handlar om, utan situationen man är i. 🙂 Stor kram!

  4. Ojojoj, var ska jag börja?! 😉
    Jag tror nog i stort sätt alla som gått igenom det här har upplevt det du beskriver! Det som tidigare var lustfyllt blir istället ett tvång och något som bara måste genomlidas, för båda parter. Vi har alltid vetat att vi aldrig kommer kunna få barn på naturlig väg så vi har sluppit ÄL-sex-stressen men jag känner igen mig ändå. Efter vår första IVF-behandling, där jag till slut fick göra VUL en gång om dagen i ca en vecka pga risk för överstimulering, kändes mitt underliv inte alls sexuellt. Det blev liksom ett verktyg för barnaskapande, inte alls ett verktyg för nöje och njutning. Det tog väldigt lång tid innan jag tog initiativet till sex efter det. Samma sak efter andra behandlingen även om det inte tog riktigt lika lång tid då. Jag tror att jag var mer förberedd på hur det skulle kännas då. Första gången var jag helt oförberedd på den ”biverkningen”, det var ju ingenting jag hört talas om…

    • Bra beskrivning, ett verktyg för barnaskapande. 🙂 Där satt du verkligen rätta orden på det! 🙂 För det är ju precis så det känns, bara som ett verktyg, något man ska genomföra, typ ”måste” bocka av på todolisten om man vill maximera sina chanser månad ut och månad in. Inte ett dugg konstigt att man tappar lusten efter ett tag när man ser på det via den vinkeln egentligen. 🙂 😉

  5. Jag känner också väl igenom mig. Jag hade verklgien ingen lust och A tyckte bara att det blev prestationssex av det hela. Det var många tips om ”ligg varje dag, så gjorde vi när vi blev gravida” och jag ville bara kräkas på dem. Jag var sjukt trött på kvällarna och på mornarna var det för stressigt, direkt efter jobbet var jag hungrig och sedan var det matkoma tills det var dags att gå och lägga sig… Dessutom så var A borta ofta på kvällarna och det blev helt enkelt för sent för mig. Till slut började jag skicka honom min fertilitetskalender och så bestämde vi att inte boka in något annat under hela veckan omkring ägglossningen. Det gjorde det en smula lättare. Lusten däremot, kom inte av det. Jag läser mycket och bytte ut tunnelbaneböckerna till sådana av mer upphetsande karaktär. Det hjälpte en smula – passionen för mig startar alltid i hjärnan. Sedan jobbade jag hårt med att beväpna mig med bilder kring mig och A, så att inte jobb, ängslan och stress fick komma fram.
    Helt ärligt vet jag inte hur mycket det hjälpte, och om vi bara skulle ha legat när vi verklgien hade haft lust den veckan när jag faktiskt blev gravid hade det nog bara blivit någon enstaka gång… Det går inte att undvika att det blir ett projekt av det hela. Stort lycka till i alla fall och hoppas att det snart fungerar för er!

  6. Håller med fullständigt! Det enda målet med att ligga har plötsligt bara blivit att försöka göra barn! Det är så svårt och jobbigt. Har iaf insett att chanserna till att vi skulle lyckas själva-spontant, är minimala med tanke på att vi kämpat i 3, 5 år. Har lagt ner äl-stressen men olusten till lusten finns fortfarande kvar! Hoppas att den infinner sig snart igen för det är väldigt jobbigt för förhållandet!
    Kram Hanna

    • Ja, jag vet inte riktigt vad man ska göra för att hitta tillbaka till det eller helt enkelt komma över tröskeln för att hitta lusten på nytt. 🙂 Men klarar man det här tillsammans, då tror jag att man har ett väldigt bra förhållande iaf. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s