På tåget bland vackra landskap

Sitter på tåget hem efter två intensiva men mycket roliga arbetsdagar med ett nytt projekt på jobbet. Utanför skiner solen över det vackra, fantastiska landskapet. Dalarna, så oerhört vackert i alla olika årstider. 
Det går snabbt just nu, tiden bara flyger fram. Och jag är trött och lite slut i kroppen. Och det är då tankarna kommer som pockar på uppmärksamhet, ”kommer det att gå”?
Det känns så värdefullt just nu att få vara i balans, vara utsövd och pigg. Och vila när det behövs. 
Och samtidigt går tiden så sakta. Inget nytt på barnfronten. Snart 1,5 år. Min svägerska jobbar sin sista vecka nu innnan hon går hem för att snart föda sitt andra barn.
Jag vill inte vara bitter. Jag vill inte vara en småaktig liten människa som sitter avundsjuk och svär inombords.
Men jag är där ibland. Jag erkänner det villigt. För jag vill också jobba min sista vecka,  få packa ihop mina saker och först komma tillbaka om ett år eller så. Komma tillbaka och vara någons mamma.
På det stora hela är jag så lugn just nu. Jag är glad, känner mig energisk och peppad. Jag har hoppet inom mig och med mig.
Sen vet jag ju det att jag tenderar att skriva mer när jag behöver det, än när det flyter på. Så är det ju.
Men just idag önskar jag att jag hade ett trollspö som kunde göra allt bra, göra mig och alla andra som kämpar gravida.

Annonser

6 thoughts on “På tåget bland vackra landskap

  1. Det är svårt att inte bli bitter…. snart 4 år har vi försökt och kämpat med mediciner, äggplock, förväntningar, insättningar och det närmaste vi har kommit är missfall i vecka 12.. ibland tänker jag att det faktiskt kan vara så att IVF/ICSI faktiskt inte kommer att funka för oss… alla par lyckas ju faktiskt inte.. hoppas att vi alla som kämpar snart går runt med stora gravidmagar!
    Kram Hanna

    • Det hoppas jag med att vi alla får göra! ♥ Min barndomskompis har ett bra uttryck att man ”bara” ska hålla en tumme jättehårt, att det betyder extra mycket tur, så jag gör så, håller en stenhård tumme för oss allihop! ♥ Kram!

  2. Det är som om jag läser mina egna anteckningar för ett par år sedan, precis så gick mina tankar också. Emellanåt hoppfull och redo, så himla skön känsla! Och emellanåt avundsjuk och lust att ropa Jag vill oxå… få ett plus på stickan, skriva in sig på MVC, planera föräldraledigt eller vad det nu kunde vara just den dagen. Ge inte upp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s