Grattis till fertiliteten!

Klingade mina våningskollegor ut till en av sina kollegor som de firade att han fått en dotter i somras på morgonfikat, eftersom vi delar fikatum med dem. Skrockade vidare om att det är bäst att ni använder preventivmedel nu, annars vet man ju inte alls hur många barn det blir. Och där satt jag och hoppades att mitt pokefejs är bättre än jag tror. För inom kom den där krypande avunden.

Åh!!!! Jag vill också vara med i den klubben. Helst nu, eller ännu hellre i förrgår. Men nej.
Har dock ÄL nu, mem med tanke på hur jag och min sambo jobbar, så missade vi nog det precis denna månaden.

Märkligt det där,1,5 år utan ett endaste litet plus, men ändå finns hoppet där månad efter månad vid konstaterad ÄL.

Och jag är så trött på att känna mig som en avundsjuk lättgråten ung kvinna i mina bästa år, med en ordnad tillvaro och ekonomi, jättefint hus med trädgård, bra människor runtomkring mig och vettiga saker att ha för mig. Men med en så stor längtan efter att få ha en liten bebis inom mig att jag skulle kunna välta ett varuhus med den.

Vågar iaf skämta med vissa kollegor, de som vet (de är få) och de som bara är allmänt gulliga på jobbet att vårt framtida barn kanske skulle få heta Sheldon, efter Sheldon Cooper i The Big Bang Theory, en av mina favoritserier. 😉 ( Vi räknade fram att det redan fanns en liten Penny och en Leonard, så Sheldon var nästa på tur). Jag vågar iaf toucha ämnet nu om än i små mått, utan att det känns som att jag ska gå sönder inuti av all ovisshet som råder. Tänk den dagen då någon förhoppningsvis gratulerar mig till min fertilitet, då jag på riktigt ses som en kvinna, så som han nu ses som en riktig man, han kollegan på fikarasten med fertiliteten.

Kommer jag berätta då, hur mycket man får kämpa ibland? Medan andra bara pippar och hoppsan det kom visst ett barn? Eller kommer jag bara tiga och gå vidare med mitt liv? Jag hoppas att jag kommer säga nåt. För vi behöver prata om detta mer och öppet. För att skapa förståelse och för att visa hur stort detta är och hur många det faktiskt är som drabbade av ofrivillig barnlöshet.

För de som har vågat berätta för mig, som idag har barn, de har hjälpt och styrkt mig, så mycket mer än de någonsin kan förstå. Eller kanske förstår de alldeles precis eftersom de själva upplevt samma situation. Och för att någon kanske stärkte dem förut, när de var mitt i detta.

Så spread the word! ♥

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s