Att falla

Ibland faller man och det hårt. Idag är en riktig humörssänkande dag. Jag skulle nog mest vilja falla ner genom jorden och stanna där. Ibland känns det så meningslöst, som att man alltid kommer trampa runt i denna gyttjan och aldrig någonsin få komma ut på andra sidan.

Jag saknar hur det var innan, hur jag var innan. När det inte brände till under huden varje gång någon pratar om graviditeter, om barn eller allt detta. Jag gillar inte riktigt att jag faktiskt känner mig bitter.  Eller att jag är så fångad i min egen sorg över detta att saker känns meningslösa. Eller att jag får dåligt samvete för att jag reagerar som jag gör när det pratas om graviditeter, barn och allt det härliga kring det. Att jag då krymper ihop, får den där ledsna blicken och tappar tråden. För jag är långt ifrån den enda som har det jobbigt i världen, det finns så mycket skit. Krig och det ena med det tredje. Jag kanske håller på och bli en riktig pain in the ass, som bara fokuserar på min egen smärta?

För många tankar som bara snurrar runt utan att jag får nån som helst klarhet i nåt alls.

Ibland, hur mycket jag än längtar efter en liten, så tänker jag att det var bättre innan när jag inte kommit på ännu att jag ville ha barn eller om jag bestämt mig för att barn inte passar in i mitt liv. Det hade varit enklare. Sluppit detta. Men jag vill ju nåt helt annat. Alla de där tankarna kommer ju bara till av en anledning. Att jag skulle vilja fly från mig själv och denna situation. Men det tar mig ju knappast framåt eller ens i sidled.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s