Att pusta ut efter en infernialisk vecka

Den här veckan tror jag på allvar kommer att gå till historien som en av de mest intensiva i hela mitt liv. Och jag har varit så arg, så jävla (rent ut sagt) arg att jag ett tag funderade på om jag någonsin kommer att behöva färga mitt hår rött igen, för jag tror att det kommer att vara flygande eldrött av sig själv, för någonstans måste allt ju pysa ut, ungefär som eldröd magma från en vulkan.

Det har varit grymt mycket nu ett bra tag på både jobbet, privat, alla tankar kring IVF, mycket som händer i relationerna omkring mig i mitt liv och en massa annat. Jag har också gjort en rad roliga saker och jag har tagit tag i tuffa grejer. Det räcker liksom med bara en av dessa sakerna för att hamna lite ur slag, men nu blev det alla samtidigt. Och jag har vilat på tok för lite och sprungit alldeles för snabbt. Och jag vet, men lär mig aldrig, att konsekvensen blir att jag tar slut, tar stopp och MÅSTE vila.

Var till Ullared i helgen och hade det så roligt, jag köpte till och med bebisgarn till små sockor jag ska sticka och två bodysar, för jag tänkte att någon gång är det banne mig vår tur! När jag kom hem fick jag lätt ångest över det och kände mig mest dum som köper saker alldeles för tidigt, innan jag vet hur det blir alls. Man är ju rakt inte snäll åt sig själv alla gånger.

Men denna veckan har liksom varit i särklass jobbig. En storm kommer ju sällan i form av ett litet dagsregn utan snarare i flera olika sjok och just nu är det liksom bara för mycket. Jag har fått reda på saker som gör att jag är jätteledsen över några personer som borde stå mig nära, det tog hårt på mig att inse att det blir IVF (även om jag längtar till starten av den nu), jag har haft strul med banken och våran bankman fram och tillbaka i ungefär 1,5 år och det är helt sjukt rörigt på jobbet.

Men idag, den härliga fredag, så har det iaf löst sig lite på några fronter. Jag har bokat tid för blodprov för att våran läkare ska kunna skicka remissen till IVF kliniken, check! Jag har ringt upp min bank och begärt att få en ny bankkontakt efter en massa ågren över det fram och tillbaka och fick efter 10 minuter ett samtal från kontorschefen och 10 minuter efter det ringde min nya bankkontakt och gav svar på alla frågor jag hade. Check!

Efter det hade vi möte med våra chefer och jag lyfte alla punkter, stort som smått, som jag varit arg över i veckan, men med finess och lugn. Så nu kan jag andas liiite grand igen. Check!

Så några stora punkter börjar ju faktiskt ordna sig, en efter en. Men, mitt i detta harvar barnlöshetstankarna runt och nyper i mig och min största rädsla just nu är ”kommer jag någonsin att få känna på ett annat vis, kommer det någonsin att bli vår tur, eller kommer jag för alltid att harva runt här och bara vara arg och sorgsen”? Och känslan av ovisshet strömmar över mig och kväver liksom mig gradvis. Jag vill inte vara här, jag vill kunna hantera situationen, men alla dagar är det verkligen inte lätt. Och framförallt inte när livet anfaller med jobbigheter från alla håll och kanter, samtidigt.

Men, efter regn kommer solsken. Det tar jag med mig in i helgen som snart börjar! Och så ska jag se till och vila, det måste vara den bästa medicinen.

Annonser

3 thoughts on “Att pusta ut efter en infernialisk vecka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s