I väntan på remissen

Har precis varit och lämnat ett sista blodprov, det för att klargöra att jag inte har HIV, syfilis och så vidare för att vår läkare ska kunna skriva remissen till IVF kliniken. Min sambo lämnade sitt igår. Så nu när hon får provsvaren, kan faktiskt remissen skrivas och skickas!

Blodprovet gick över förväntan. Jag är ju alltid nervös innan, och har lärt mig att säga till den som tar provet att om jag kanske är lite blek om nosen eftersom jag verkligen inte gillar sprutor. På nåt vis får det mig att bli lite lugnare och kommer framförallt ihåg att andas och då slipper jag bli snurrig i skallen också. Sen så var det en himla gullig sköterska som tog provet också. Jag är så imponerad av alla de som jobbar inom vården och är så gulliga.

Faktiskt så slog det mig när jag satt i bilen på väg till jobbet, mitt bland alla andra tankar, att nu är vi faktiskt på väg, nu har vi påverkat och gjort allt vi kan för att komma ett steg vidare och faktiskt få hjälp. Och jag kände mig lite lättad och lite nyfiket förväntansfull liksom. Och den känslan växer verkligen inte på träd just nu hos mig. Så den var överraskande härlig på nåt sätt.

Jag är så splittrad på jobbet just nu, jag håller inte ihop riktigt utan gräver gärna ner mig i projekt jag kan greppa och är nog inte världens mest omhuldande, goa typ teamledare, som jag brukar vara. Min energi spritter inte som den brukar, jag är lite mer dämpad. Och det är lite svårt för mig själv att förhålla mig till det just nu och acceptera att det är gott nog, jag gör mitt allra bästa, även om jag inte glittrar lika mycket som jag vet att jag kan göra. Men det får vara gott nog.

Jag har en så himla gullig manlig kollega, som har gått igenom IVF processen med sin fru. Han fångar liksom upp mig ibland och finns där, och jag vet att han bryr sig och han vet vad jag går igenom. Det är ett stort stöd på nåt vis. Att han vet vad jag går igenom. Och förstår. Jag blir glad av det.

Det känns som att jag slåss vilt efter alla halmstrån som ger nåt positivt, som gör att det värmer på inom mig i mina element, så att livet känns bra och fint lite härligt på nåt vis.

Idag känner jag mig liksom som en blandning av filosofisk, svamlig, glad, hoppfull, sorgsen och komplett överflödig på mitt arbete. Men det får vara helt okej, jag kan inte göra mer än mitt bästa.

Annonser

5 thoughts on “I väntan på remissen

  1. Ja, så tänkte jag också när det väl var dags. Att nu är vi igång och gör allt vi kan och nu är det bara att överlämna sig till ödet/slumpen eller något annat okontrollerbart och försöka vila i det. Hade inte alltför höga förhoppningar att det skulle funka första gången, men för oss gjorde det faktiskt det.

      • Vi kör också via landstinget. Men är rätt lång kö i Stockholm. Så ska försöka använda vårdgarantin så att vi kanske kan komma igång i början av året. Vill göra göra ivf också på den privata kliniken jag nu går på. Och de samarbetar med Stockholm så jag borde få komma dit då de inte har kö.

      • Spännande tidet framför oss med andra ord. 🙂 Men jag kan inte hjälpa att det just nu känns som en evighet, nåt som aldrog kommer att komma. Men jag tänker att när första kallelsen till kliniken kommer så kanske det känns verkligt igen. 🙂 Håller tummarna stenhårt för oss båda när det väl är dags att dra igång. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s