Ruvardag 5&6 – en IVF brud & fyra småbarnsföräldrar på syfestival

Sitter och äter frukost. Ska snart åka ner till min bästis och fika lite, vi bor typ 45 minuter från varandra. Så då får även min sambo sova ut lite, efter hans arbetsvecka med alla hans konstiga arbetstider. Sen ska vi äntligen ses. Han och jag. ❤ Jag märker att jag själv håller mig lite på kant. Jag vet inte varför. Jag vill kunna prata om andra saker med honom, om vårt liv, hur vi mår, vad vi vill göra. Men jag pratar bara IVF. Och känner mig lite dryg. Jag har nog faktiskt kört mitt egna lilla race hela den här veckan. Hållt mig i min egen fålla på nåt vis. Orkar inte ta in. Det är lätt att man slutar se varandra mitt i detta. Att man härjar på på sitt eget håll. Att man istället för att vara två, känner sig som en. Jag vet inte om det är nåt sorts skydd för en själv. Att man kapslar i  sig själv i nåt sorts väntande vakuum. Men huvudsaken är att man ser det till slut och gör nåt åt det. För det går upp och ner det här. Även om jag känner att vi är otroligt starka tillsammans och jag aldrig skulle vilja vara utan honom, så springer man iväg ibland.

Igår var jag på syfestivalen på Älvsjömässan. Så roligt. 🙂 Mycket gående fram och tillbaka bland så mycket fina garner och tyger. Men till slut blev jag helt slut på både intryck och fick ömma fossingar. Skönt med en dag när man blir distraherad från tankarna. Igår kändes mest brösten och molvärk, blandat i äggstockarna och i livmodern, och med ilningar mot ljumskarna. Är så glad att jag hängde med dit, de va en kanondag!  🙂

Det är mycket snack om barn. Så klart. De är ju meningen med livet, som trion i baksätet konstaterade på redan ner. Förut blev jag sån oerhört provocerad, avundsjuk och ledsen när man liksom hamnar utanför pratet. Jag vill ju också vara med, jag vill ju inget hellre.

Därför är det, iaf just nu, skönare och mer okej nu, när känslorna mer flyttat in inuti kroppen igen, och jag kan hantera dem bättre. De gör inte lika ont. Jag kan konstatera att för allt smör i Småland så vill jag också bara få delta, vara en i gänget. Punkt. Inget mer. 

Men igår gjorde jag nåt vilt och galet för att vara mig! Jag har shoppat tyg! 🙂 Tyg till små,små bodysar och mer garn till små, små raggisar och garn till en lappfilt jag ska börja sticka.

image

För jag måste tro och hålla fast vid det.
Kom igen nu lilla pyret därinne, snälla stanna hos oss!!! ❤

Annonser

10 thoughts on “Ruvardag 5&6 – en IVF brud & fyra småbarnsföräldrar på syfestival

  1. Igenkänningsfaktor tusenmiljoner 😄 du är så jäkla bra, heja heja! Håller tummarna stenhårt för er!

    Och du, den bästa tiden att ge varandra lite utrymme i ivf-karusellen är ju när en mår bra. Sen är mitt bästa tips att vara helt ärlig med varandra och berätta hur en känner. Med strategier och kunskap om varandras känslor är det lättare att orka leva och hantera allt. Även om en misslyckas med dessa gång på gång, tycker jag ändå att det hjälpte oss 😊

    • Tack för tummarna och för igenkänningsfaktorn! 🙂 Man känner sig som världens snurrmaja ibland i detta verkligen. Och det är ju verkligen inte konstigt. 😉 Jag försöker ”praktisera” det där med att vara snäll mot mig själv. Oftast funkar det just nu, men ibland faller man ju. Men då får man väl försöka lyfta upp sig själv från marken och börja om igen. 🙂 Jag tog mig en pratstund med honom igår, det kändes väldigt bra, att vi tog oss tid och se varandra igen. Man glömmer det så lätt ibland. Ja hej och hå, jises vad man lär sig saker om livet när man genomgår detta.
      Bland annat att det finns otroligt härliga och underbara människor därute som förstår en och fattar precis hur man menar, när man knappt gör det själv ibland. 🙂

  2. Åhh, vilka fina tyger =) Och vad roligt med stickning. Jag började sticka förra året (känns faktiskt som en bra terapi). Har en så länge bara stickat till mig själv. Men har hittat ett jättefint mönster på en barnkofta jag vill sticka. Men det vågar jag inte göra en. Är rädd att det ska få mig att må mer dåligt än bra -speciellt om vi skulle få flera misslyckade försök.
    Kram

    • Jag gillar också stickning, framförallt så stillar det tankarna (utöver att jag gillar pysslandet). Man måste liksom fokusera på en sak och då får liksom tankeverksamheten vila. 🙂 Jag har tänkt lika som dig väldigt länge med. Men jag kör en utmana mig själv grej just nu, och försöker våga längta och tänka positivt. Det är inget som är en lätt deal, det vet jag med egen erfarenhet, men jag försöker just nu för att jag känner mig så positiv. Så jag kör så länge det bara går. 🙂 Stor kram till dig!

  3. Så hög igenkänningsfaktor på ALLT du skriver i detta inlägg! ( förutom att sy då, det är jag värdelös på)Som du och ni andra säger: så viktigt att se varandra när man kan och både ge varandra tid tillsammans och även var och en! Lättare sagt än gjort. I helgen har vi ”vågat” drömma lite, det är härligt att bara prata om vilka namn man tycker är fina på ett kravlöst sätt… Kram till dig och alla andra här som kämpar! Så skönt att läsa här och se att man inte är ensam… ( ibland känner man sig ensammast i världen på denna resa!) Själv är jag på ruvardag 3 idag….

  4. Vet precis vad du menar, de där dagarna när man känner sig som ensammast i världen med alla sina tankar och känslor. Då är det skönt och veta att bloggvärlden finns och alla ni som förstår vad jag faktiskt menar. Då känner man sig lite lugnare igen. 🙂 Håller tummarna för dig! 🙂 Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s