Ruvardag 7 – oh hej vad det går!

En vecka sen fick vi tillbaka det lilla fina. ❤

Jag vet inte alls vad det är jag känner, om det är kroppen eller hormonerna, men jag vill för eget kom ihåg skriva ner lite. Det är så blandat under dagen. Ibland känns inget alls, och ibland är det full fart. Jag får liksom värmepåslag, blir varm i hela kroppen. Mår lite illa, men det går över med knäckebröd. Ont i boobisarna. De står liksom rakt upp av sig själva på kvällarna. 🙂 Typ som jag föreställer mig att silikonisar funkar. 😉 De ilar i mina ljumskar. Ruskigt ont i ena äggstocken och mår lite illa. Sen går det över.

Trött i svanken. Och är trött, ska hem och lägga mig efter jobbet idag. Säkert all psykiskt spänning. Har bestämt att denna veckan får bli lugn efter jobbet. Vila och ta det piano. Låter ju som en hel klagomur, men det är inte menat i nåt negativ bemärkelse, jag bara iakttar min kropp.

Undrar när det börjar krypa på, det där med att, man knappt bågar gå på toa för att man är rädd att det ska vara rött där på pappret. Men nånstans lyckas jag tänka, jag kan inte göra mer än jag redan gör. Och sedan andas, det släpper då, än så länge.

Jag drömmer så mycket tokiga drömmar, typ varje natt och när jag vaknar känns det som att det verkligen hänt. Mailade min bästis på jobbet idag, om mina ”symptom” och drömmarskrev nåt i stil med att boobisarna helst ville kasta BH:n, vilket gav flera mail fram och tillbaka om hur roligt det kunde se ut på jobbet. Jag sittande på kontorsstolen och plötsligt säger man ”kasta BH:n”, lirkar ur den ur tröjan , upp med fötterna på bordet och ja. Så där höll vi på. Svårt att återskapa det roliga i det hela, men vi skrattade gott bägge två, efter alla syner fick av det. 🙂 Tur man kan skratta åt saker.

Hann och prata, verkligen prata med min darling igår, och hinna fråga hur det känns för honom med allt. Han känner att allt gått så snabbt och att eftersom inget märkts så mycket på mig eftersom jag, tacksamt, mått bra hela tiden. Nu känner han sig lite ”tagen” på sängen med allt. Att vi ”redan” ruvar. 🙂 Jag kan förstå honom hur han menar faktiskt. För mig blir ju allt mer tydigt, eftersom det är jag som tar alla sprutor, nässpray och allt. Det är sån fokus på att ta sig till äggplocketm, att få ut ägg, att de ska bli befruktade och vips står man där på andra sidan och har ett embryo tillbaka.

Jag hänger ju inte riktigt med själv alla gånger. Ibland känns det ju bara helt som vanligt, som om vi aldrig tagit alla de där preparaten. Att vi äggplockat och nu är på dag 7. Ja, sen blir man ju påmind av både Lutinusen och mina två extra mediciner på kvällen. 😉

Det känns som att tiden går både svindlande snabbt och står helt, helt stilla. Om 8 dagar är det testdag. Svindlande, skrämmande, härligt, förundrande och alldeles, läskigt och roligt på en och samma gång.

Annonser

10 thoughts on “Ruvardag 7 – oh hej vad det går!

  1. Håller tummarna!! För mig när jag tog lutinusen spände det också i bröst, lite värk i ena äggstocken och lätt illamående bara ibland. För mig var det dock inte pga graviditet utan lutinusen. Men som sagt dessa ger ju typ samma tecken/ känningar… Så man vet aldrig!! 😉 håller som sagt tummarna för dig. Tänk på ett sätt går saker rätt fort i IVF processen och på ett annat sätt ett ständigt väntande…. Schizo jag vet 🙂 kram

    • Jag försöker ju att inte tänka nåt negativt, men nog pickar tanken på att Lutinusen är det första läkemedlet jag får biverkningar av. Hej och hå! 🙂 Omöjligt att inte tänka just nu. 🙂 Håller mina tummar så för er med! Kram!

  2. Whiii allt är så spännande just nu. Tänk vad vi går igenom!?!
    Jag känner inte så mkt dom du gör.. Vilket gör mig lite orolig. Men är ju några dagar efter dig så jag hoppas det ”tar fart”
    Fast om jag tänker tillbaka på när jag var gravid de två tidigare gångerna så har jag inte haft så mkt känningar… Men förväntar mig mer nu på nåt sätt när jag tar linitusen, att jag ska känna mer av den?
    Men kanske bara ska vara tacksam att jag mår bra… Bara det blir nån bebis av det 😉
    Kram på dig!💜

    • Ja, det är allt en maffig, stormig och omvälvande resa. Typ som en liten eka på ett stormigt hav. 🙂
      Många av mina vänner när dom blivit gravida har inte känt nåt alls förrän vecka 8 typ, så det verkar vara väldigt individuellt om man känner nåt eller inte. 🙂 ♡
      Men nu börjar det bli nervpressande tycker jag. Både längtar tills man vet, men ändå inte. Skum känsla. 🙂 Stor kram! 💖

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s