Ruvardag 9 – tusen tankar i en liten eka på ett öppet, stormande hav

Nu börjar det kännas på och jag får svårare och svårare att få ordning på mina tankar. Brösten molar på och vill helst vara i fred, utan vidrörelse. Jag är lite yr och mår lite kymigt. Och det spänner i magen ibland.

Har några rädslor.
Att det bara är Lutinusen som spökar
Att det går ändå tills testdag utan rött, men inget positivt resultat ändå
Att det bara kommer en störtflod från ingenstans

Så nu var de sagda. Känns lite skönare att slippa bära dem själv.  För nånstans känner jag mig fortfarande lugn inombord, som om jag sitter i en liten eka på ett superstormigt hav, men ändå litar jäkligt starkt på mina åror och flytväst.

Det är nervpressande att ha ruvat mer än halva tiden känner jag. Så mycket förhoppningar som blandas med rädda känslor och tankar. Så mycket drömmar som blandas med ett sorts försök till positivt logistik tänkande. Ja hej och hå, inte konstigt att jag fick en migränkväll igår. Hade huvudvärk hela dagen. Flexade hem lite tidigare och sov resten av kvällen. Får så när jag har för mycket i skallen ibland. Och när huvudvärken väl släpper efter några timmars sömn så är det som att kroppen slappnar av och blir dötung.
Jag känner att mitt tålamod tar slut lite snabbare nu än vanligt. Inte som innan mens när man kan känna sig lite fräsig, utan mer av pirrig ovisshet, som jag både vill ha svar på nu, nu, NU men ändå inte.
Mina reaktioner i hela denna långa resan hittills har varit så tvärtemot vad jag trott hela tiden. Och jag är lugn i botten, lugnare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Men jag behöver lite distraktion, nu när jag är pigg igen, så ikväll blir det dejt med en kompis och lite mat och imorn blir det kvällsfika hos en annan.
Tack för alla fina och peppande kommentarer, jag är så tacksam! 💖