Energikick efter helgen!

Har haft en otroligt fin helg! Träffat vänner, grillat, fikat, umgåtts, gått på bio med darlingen och hängt ute i solen och fått lite fräknar på näsan. 🙂 Och känt mig lycklig och glad för första gången på länge. Ack du underbara känsla. Klart längtan och rädslan över hur allt ska bli fanns där, men på det stora hela kände jag mig så himla glad. Och det måste vara en av de mest underbara känslorna som finns har jag kommit på. Jag kände igen den gamla tjejen, hon jag var innan allt detta. En skön påhälsning helt enkelt.

Jag gillar verkligen inte dipparna, men ska man se nåt positivt med dem, så är det först när man haft dem som man kan ladda om och komma igen.

Det är så klurigt allt det här. Man dippar, man kommer upp igen, man känner sig hoppfull, allt kastas omkull, man fightas vidare, och allt däremellan. Men det måste vara ovissheten som är det värsta, att man verkligen inte vet vad som komma skall. Det är väl inte konstigt att det snurrar runt inom en egentligen? Men det är fruktansvärt drygt.

Träffade en kompis igår på en lång fika i solen, som nu är höggravid, men som haft många runtomkring sig som gjort IVF (varav jag och hennes bästis är mitt i det nu). Hon sa nåt som fastnade. Att hon hört att det är viktigt att man håller sig positiv inför IVF:en. Att det påverkar mycket. Och då började jag tänka.

Jag känner mig alltid peppad när man är startfasen och under hela behandlingen, det gör jag. Och jag tänker att det ska banne mig lyckas nån gång. Så måste det bara vara.

Men det är ju all tid däremellan jag dalar, fram och tillbaka. Och blir livrädd för hur det kommer att gå.

Och jag tänker; hur lyckas man känna sig helt positiv emellan allt detta? ”Kan” man lyckas med det?

Ja, om man inte hade trott på IVF då hade man ju aldrig gett sig in i det alls. Så nog har man hoppet uppe och kvar, även om man tappar fotfästet ibland?

Och känslan av positivitet, pepp och magpirr finns ju där mitt i behandlingen, så nog tänker man positivt i grunden. Även om det är med hjärtat i halsgropen ibland.

Och väldigt många verkar ju reagera ungefär lika som man själv gör? Att det går upp och ner, och att man ända alltid fajtas vidare. För att man har hoppet, oavsett hur jäkla rädd man är inombords?

Ibland kan jag ändå känna, är det jag som reagerar ”alldeles” för starkt. Fast om jag skulle läsa om nån annan som skriver samma sak, så skulle jag inte tänka det om den. Har man alldeles för höga krav på sig själv mitt i allt?

Man kan ju absolut påverka sitt mående. Men jag tänker att man kan ju inte förneka hur det faktiskt känns? Är det inte ”bättre” (jag menar inte att något är rätt eller fel egentligen) att man erkänner hur man mår och tar sig vidare från det? Och blir stark igen och genom det orkar tro igen och fajtas vidare?

Men det blir ju också svårare när man har fler motgångar i bagaget. Man blir skörare och vet mer vad allt handlar om. Man lär sig hur skört livet kan vara, och det formar en som människa till en viss del tror jag. Man blir både mer medveten om hur ont det kan göra, men jag är säker på att man också lär sig att se allt det vackra i livet med mer närvarande ögon. Och lär sig att uppskatta det som finns. Även om saknaden över det man inte har just nu kan vara massiv vissa dagar. Så tror jag att man nånstans lär sig att se det otroligt vackra i livets både lilla och stora på ett nytt sätt. Sen beror det väl på om man ser livet som halvfullt eller halvtomt, och på vad man utsätts för under livet och hur man lyckas hantera det.

För mig är glaset halvfullt i grunden, men så kommer det dagar då det känns som att glaset har krossats sönder helt. Men sen kommer jag igen och glaset blir på nytt halvfullt. Så nog finns ett positivt grundtänk, men det är ibland svårt att parera det med att våga erkänna för sig själv hur rädd man kan vara över det man inte har nån aning om hur det kommer att bli eller kan påverka mer av sig självt. Man kan bara längta, hoppas och fajtas. Andas in djupt och hålla hårt i hatten och styra båten vidare i stormen. Med hopp om att finna en vacker horisont, där en vacker strand nånstans väntar att förtöja båten vid, kasta hatten i vattnet, skaka ut håret och leende gå vidare i livet.

Annonser

15 thoughts on “Energikick efter helgen!

  1. Jag har varit superpessimistisk båda våra IVFer. Den första sade jag rätt ut till läkarna ”Vi har inte lyckats på fem år, varför ska det ni gör lyckas?”. De blev stötta så klart, men jag var helt övertygad om att det inte skulle lyckas. Jag hade fel, det lyckades.
    Andra IVFen var samma sak. Jag var noga med att kolla med läkaren innan embryoåterförandet hur jag skulle hantera min endometrios när mensen kom, eftersom behandlingen säkert inte skulle funka. Han svarade bara att de allt skulle få mig gravid. Det lyckades och jag hade fel igen.
    Det har varit underbart att bli motbevisad. Om min pessimistiska inställning påverkat IVF-resultatet, det vetetusan… alltså, att jag var så negativ att jag inte ens var nervös liksom.

    • Jag önskar att jag kunde låta bli och tänka på allt kring det här, det hade nog varit bästa medicinen för mig. Men det är ju lättare sagt än gjort. Men att få släppa nervositeten över allt, det hade vart underbart! 😊

  2. Jag tycker det var konstigt sagt. Som om man inte har tillräckligt med press på sig. Finns inga belägg för att det är sant heller. Och dessutom lätt för henne att säga… Men skönt att du mår bra, oavsett! Jag är nog själv rätt så pessimistiskt lagd (vill inte bli besviken), men har lyckats med ivf ändå;)

    • Precis, pressen finns ju där i mer än tillräcklig mängd hela tiden ändå.
      Hon menade inget dumt med det, ville bara peppa mig, när jag själv var positiv för stunden när vi sågs. 😊
      Men nog vore det skönt om man kunde låta bli att tänka på det hela tiden, ”glömma bort” det lite, bara vara sitt ”vanliga” jag och leva vidare livet mellan behandlingarna. Men det funkar ju inte så, inte för mig iaf. Tankarna finns ständigt med, och det som avgör om det funkar kar tror jag mestadels hänger på kroppen faktiskt.
      Va roligt att det funkat för er! 😊

  3. Vad härligt att höra om din glädje och nyfunna energi. Den där känslan när man kommer på sig själv med att skratta och det känns ovant och man helt plötsligt känner sig som sitt gamla jag är fantastisk 🙂

    Apropå din kompis kommentar om att hon ”hört att man måste hålla sig positiv när man gör IVF” så säger jag bara bullshit och det är väl lätt för henne att säga. Nu känner jag inte din kompis alls och hon menar säkert bara väl så jag hoppas du tar det här på rätt sätt men den där kommentaren sorterar jag in bland ”om du bara slappnar av ska det nog funka”-kommentarerna. Jag skulle vilja veta var hon hört det för jag har nämligen hittat forskning som bland annat säger att vid IVF så verkar inte stress påverka resultatet och det litar jag mer på än något som någon hört av någon annan. Av det jag lärde mig av KBT och Mindfulness-kurser så ska man definitivt låta sig känna de känslor man har, även de svåra och jobbiga. Det värsta man kan göra är att trycka undan dem för då kommer de tillbaka mycket starkare senare. Så känn det du känner i lugn och ro utan att skuldbelägga dig för det, det är bara onödigt, vi är ändå människor och inte maskiner och den här resan är tillräckligt tuff som det är. Men nu vänder vi näsan mot solen som äntligen är här och hoppas på fler toppar än dalar och en massa fina plus! 🙂

    • Jag tar det på helt rätt sätt, håller med dig helt i det du skriver. 😊Min vän menade bara väl, hon ville peppa mig när jag kände mig positiv. Det var bara jag som började fundera kring allt. Och just kring det där har jag funderat en massa fram och tillbaka. Så det var skönt att få det ur sig. 😊Å nu håller jag mina tummar stenhårt för dig! 💖

  4. Hej kära ”ivf-vänner” och bloggerskan så klart! Jag söker lite support med en fråga. Har ni tagit TSH värde? Har ni fått någon rekommendation av er klinik i samband med start eller IVF behandling (i så fall vilken klinik går ni på?) Jag har försökt googla runt lite men svårt att hitta fakta…. Så tacksam för er input! 🙂 Jag har nämligen blivit tipsad av en god vän att testa mitt TSH värde vilket jag gjorde på vårdcentralen förra veckan… Sagt och gjort. Värdet visade 3,9, vilket jag tycker låter högt. ”Normal” värdet ska vara mellan 0,4-4,0 så där ligger jag ju liksom i det övre. Jag har läst på olika bloggar och ställen på nätet och enligt min vän bör det ligga runt 2,0 för i fertilitetssammanhang och IVF. Vet någon om detta värde kan höjas av IVF? Läste nånstans att östrogen kan påverka. Nu slutade jag ju med IVF behandlingen i maj.Jag känner att jag vill undersöka detta närmare och prata med en läkare på vårdcentralen om ev levaxin. (antagligen en låg dos gissar jag!) För jag vill ju gärna optimera mina chanser (det jag kan göra själv) inför sista gratis försöket som sagt… Tacksam för svar 🙂 Ha det gott!

  5. Det är så härligt när man hittar tillbaka till sig själv en stund så som du gjorde och känner sig genuint glad och lycklig. Jag hoppas att du kan få många sånna stunder i sommar.
    Intressant det som Lotta skriver ovan. Jag har ju gjort åtta behandlingar och de som misslyckats kan jag inte tänka mig berodde på om jag kände mig tillräckligt positiv eller inte utan snarare på egenskaper hos embryot eller förhållandena i livmodern. Precis som du brukar jag också känna mig peppad i början av en behandling och sen hinner det gå mycket upp och ned de kommande veckorna. Under min senaste ruvning i februari var jag mot slutet helt övertygad om att det inte fungerat eftersom jag hade så få symtom och funderade till och med på att sluta med progesteronet i förtid. Ja sen fick jag ett plus och blev helt chockad. Kan inte säga att jag kände mig så positivt lagd de där sista dagarna innan jag visste hur det gått. Jag tror inte din vän menade att sätta press på dig och jag tolkar det som att du inte kände så heller. Så fortsätt känna som du gör, du är fullt normal 😉 Kram

    • Ja vad kan jag säga, jag går igång lite på sådana uttalanden det märktes kanske 😉 En kvinna på jobbet som glatt började berätta om hur hon läst att stress kan orsaka cancer fick sig också några väl valda ord om hur fel jag tycker det är att skuldbelägga människor för stress och tankar som vi alla har när det kommer till sjukdomar och nedsättningar som behandlas av läkare och det finns en medicinsk diagnos. Jag tror också precis som Susanna skriver att våra eventuella plus beror på embryonas kvalitet och förhållandena i livmodern. Det är nog en av de tuffaste bitarna för mig att acceptera att jag inte kan påverka utgången egentligen trots att jag väldigt gärna skulle vilja.

      • Jag går också igång på olika uttryck, så jag vet hur det är. 😉
        Och jag håller med dig helt, det är så j-kla tufft att acceptera att man inte kan påverka utgången mer än man gör i detta. Man kan bara hålla hårt i hatten och härda ut genom IVF resandet och ruvandet.
        Jag har också tänkt på att det säkert handlar en del om, iaf för mig, att man är van att kunna påverka det mesta man tar för sig. Gäller det till exempel jobb, kan man oftast jobba lite till, eller på ett annat sätt och då lyckas man nå målet man satt med en jäkla massa envishet och kämpande. Iaf känns det mer lättöverskådligt och som att man har ett konkret mål i sikte. I det här det mer ovisst hela tiden. Man kan bara påverka det till en viss gräns och sen är det moder natur som bestämmer resten.

    • Tack för din fina kommentar! ❤ Du tolkade mig helt rätt, min vän ville bara peppa mig. Det var jag som fick fart på tankarna bara, och jag hade funderat kring det fram och tillbaka innan. Så det var skönt att få skriva av sig lite.
      Jag blir så glad när jag läser dina fina inlägg på din blogg, du fångar så många av min egna tankar nu, fast vi är i olika faser. Som det där med att om man bara visste när det kommer funka, skulle allt vara så annorlunda. Du skriver så himla bra!
      Tack för pepp! ❤ Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s