Ett glittrande hav

Ett glittrande hav ligger framför mig. Vågorna rullar sakta in. Jag ligger i nån sorts halvskugga, bakom ett träds tunna lövverk. Är på en alldeles fantastisk grekisk ö. Tiden står både stilla på ett underbart sätt och tickar snabbt, som alltid när man är ledig. En märklig, högst underbar mix. På onsdag börjar jag jobba igen efter 4,5 veckors semester. Känns ändå som att jag varit ledig väldigt länge på nåt vis. Även om det säkert kommer att kännas på ett annat sätt på onsdag morgon när jag sitter där på kontorsstolen igen och undrar vad som hände med all ledighet. 😉

Och nu borde det vara cirka 3 veckor kvar tills de e dags för nästa försök. Knasigt på nåt vis, den långa, underbara sommar är snart till ändå. Men det är inte med vemod jag skriver det. Det har varit en fin sommar. Helande och rogivande och påfyllnad av kraft.

På frukosten imorse dog jag sötdöden! Världens sötaste lilla charmörska från Danmark, cirka nio månader,  satt framför oss. Och vände sig hela tiden om och log och skrattade. Jag vinkade glatt tillbaka och kände en värme inom mig, inte en stickande längtan, utan bara en värme. Mamman bad om ursäkt till slut för att vi inte fick vara ifred. Jag skrattade bara och sa att det gör verkligen ingenting när man är så söt som den lilla va.  Märkligt det där, ibland sticker det i hela kroppen av längtan och ledsamhet över att man inte kan påverka och bestämma över sin egen situation. Och ibland, bara smälter man. Ingen skyddsmur uppe, utan man bara smälter, rakt upp och ner och känner värme och lycka i hela kroppen. Inte konstigt att man inte gör nåt annat än att längtar efter ett eget litet underverk. ❤

Jag hade satt två, eller egentligen tre, mål på den här resan. Har nog aldrig satt mål med en semestern eda innan, men nån gång ska ju vara den första.
1. Läsa massor av böcker, njuta av solen och att få vara med sin darling.  Check på den! Har efter 4 dagar läst 5 böcker. Me like!
2. Försöka äta bra och tänka till lite kring det. Har faktiskt gått bra hittills ändå. Jag har inte på nåt sätt späkat mig. Men maten på vår resort,  vi åker all inclusive, är fantastisk! Massor av frukt och grönt – underbart! Försöker fylla tallriken med majoriteten av det. Och det är inga problem för jag älskar det!  Sen har de ju till exempel färska små munkar till frukost, och är det nåt jag är svag för så är det munkar. Men, men.  😉
3. Komma igång med träningen igen. Jag har haft en lång träningssvacka sen första försöket. Innan dess tränade jag flera dagar i veckan, men jag tappade inspirationen där och då. Har ju mina hundar som behöver motion så promenader har jag hängt i med. Men jag tänkte att denna veckan ska få bli mitt startskott till att komma igång igen. Och hittills har det blivit morgonpromenad/ springtur alla dagar utom en. Så skönt! Och väldigt lyxigt att hoppa ur skorna efter löpturen och gå längs stranden tillbaka  i havet och svalka sig lite.

Det känns som att den här sommaren blev en nystart, omstart, ett sätt att hitta kraft att kämpa vidare. Jag har ingen aning om vad som ligger framför oss. Ingen aning alls. Eller hur många månader eller år detta kommer att pågå. Men nånstans bland alla mina tankar och funderingar kring allt med IVF och om hur jag önskar att mitt liv ska se ut, så har jag funnit nåt sorts lugn inom mig. En känsla av att nåt kommer att hända. Jag vet verkligen inte vad. Men det känns bra.Jag vet hur jäkla kämpigt det har varit och att jag kan hamna där igen. Men nånstans inom mig bor en kraft. En kraft som säger att det är helt okej att må upp och ner i det här. Jag måste bara orka vidare och inte dra för stora växlar på allt annat i mitt liv just nu. Fokus får ligga på detta. Inte börja fundera på om det är dags att byta jobb, fundera kring vänskapsrelationer och om jag är tillräcklig där. Utan vara i det som är.

Ingen av oss vet hur lång en sån här resa är förrän den är slut och man går vidare på ett eller annat sätt, eftersom inget i resan bestämmer man över själv i själva behandlingarna. Där och då är det bara att åka med. Lita på sin klinik. Förbereda sig på bästa sätt. Hoppa upp i båten och följa instruktionerna. Andas och hålla hoppets låga varm. Sen dalar det däremellan. Det gör det, med all rätt med tanke på vad man går igenom.

Men om man försöker må så bra man kan däremellan. Göra saker man mår bra av. Om det så handlar om att krypa ner soffan och vara helt själv en kväll. Eller att umgås med vänner och göra nåt roligt. Eller att träna. Eller skriva. Eller vad som helst som gör en glad.
Då får man nog försöka fokusera på det.  Det som känns bra i stunden. Ta dagarna en i taget. Komma ihåg att odla det som man mår bra av. Har man turen att ha en underbar familj och vänner som stöttar en kommer man långt. ❤

Men ibland kan man känna sig så otroligt ensam på den här resan. Och just där och då spelar det ingen roll hur hur få eller många personer  man har runtomkring sig. Man känner sig bara helt övergiven, som den sista kvar på en öde ös hamn. Man vet inte vart man ska vända sig, man vet inte ens om man vill vända sig nånstans ibland. Och stadiet man är i känns som förevigt,  som den djupaste gyttja.

Men nånstans måste man orka stå upp själv i allt detta då. Steg för steg. Ta tillbaka taktpinnen och börja leva igen, i stort och smått. Inte vara så hård mot sig själv. Utan göra det som man mår bra av, om det är resor, träning, en kopp te eller att installera en kamin. Det spelar ingen roll. Man måste komma ihåg att ta hand om sig själv mitt i allt. För utan sig själv på banan, kommer man ingenstans.

Annonser

11 thoughts on “Ett glittrande hav

  1. Måste berömma dig för ditt sätt att skriva =) Du formulerar dig och sätter ord på dina känslor på ett väldigt bra sätt. Och känner igen mig mycket i det du skriver. Just nu är jag på väg ner i en svacka igen (trots att det äntligen händer saker nu och vi ska få komma på ett nybesök till vår klinik).
    Kram

    • Tack för din fina kommentar, va glad jag blev! 🙂 Jag har kommenterat på ditt senaste inlägg. En sak jag ”lärt” mig i det här är att jag sällan reagerar så som jag trott att jag ska reagera i allt detta. Ibland förväntar jag mig att reagera enbart positivt och då blir det tvärtom och vice versa. Man är nog så påkopplad på sina känslor hela tiden att det blir lite snurrigt ibland tror jag. Och inget i detta går egentligen att föreställa sig innan hur det kommer att kännas eller hur man kommer att reagera på nåt vis känns det som ibland. Håller tummarna för er att det blir ett bra första besök och att ni får komma igång så snabbt det bara går! ❤ Kram!

  2. Låter som en härlig och välgörande semester! 🙂 Jag skriver under på varje rad, att ta hand om sig och försöka må så bra man kan tror jag är väldigt viktigt! Toppar och dalar kommer komma, och själ och kropp behöver ” rustas” inför det. ❤ Det känns verkligen som man är i ett marathon och att man mentalt behöver orka för att ta sig i mål. Ibland springer man fort med lätta steg och motivation, ibland blir det tungt och man behöver ta en kort paus vila för att orka fortsätta uppför backen. Att fylla på mental energi och vara snäll mot sig själv, tror jag är en nyckel för att orka. Det är inte alltid lätt…. Det ska gudarna veta 😉 heja oss! Vi ska ta oss i mål! Kram ❤

    • Jag har så många gånger under den här resan önskat att man slapp de där topparna och dalarna, men det känns som att man nånstans måste acceptera att de kommer och går under den här processen. Och så får man fajtas vidare! 🙂 ❤

  3. Väldigt, väldigt fint och bra skrivet! Kunde inte beskriva hur sommaren varit bättre själv! Exakt så var vår semester i Grekland och exakt som du skriver om att ha hämtat kraft och försökt må bra i sommar, så känner jag med! Nu ska det bli en bra höst!! 💗Kran

    • Tack! 🙂 ❤
      Jag älskar och läsa jag med! 🙂 Jag har läst lite blandat, få se om jag kommer ihåg alla: Ull av Hugh Howey, Projekt Längtan av Marika King, Ett hundra mil och Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes, Flakmopedisten av Lasse Berghagen, Sex, droger och en DJ av Isabel Adrian och så började läsa i en bok jag hittade på hotellets lilla "övergivna-bok-hörna" Ares Tecken av Dan Buthler och Dag Öhrlund. Tro det vara alla! 😉 Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s