Jag börjar känna mig otålig. Vill att mensen ska komma nu, helst i förrgår, vill komma igång nu med nästa försök. Vill inte vänta en sekund till känns det som. Märkligt hur man ställer in sig på saker, eller ställer om sig när det behövs.
Satt på fikarasten på jobbet, och alla jag satt med har barn. De satt och ojade sig över hur man ska få livspusslet att gå ihop, och ”tänk om man bara kunde få ta en powernap mellan alla aktiviteter barnen har” . Ja, jag fattar att det är fullt upp för dem. Och jag känner att jag blir lite smått irriterad, frusterad över deras utlägg. Men i mina ögon känns det mest som att de sitter där ”fat and happy” och ojar sig lite självgott över hur fullt upp de har. Lite bitter idag? Nej, inte bitter, men ibland fattar inte folk hur j-vla bra de har det. Utifrån mitt perspektiv sett.
Jag vill veta hur allt kommer att bli. Sia in i framtiden. För att orka härda ut, men å andra sidan måste jag orka härda ut i vilket fall, för jag är ju inte synsk. Men nog vore det härligt att få en hint. Men man skulle ju bara vilja ha en hint om man faktiskt lyckas. Så det kanske är lite mixat det där att vilja veta. Men tänk om man om några år är där? ❤ Jag undrar hur man kommer se tillbaka på den här tiden då?
En av mina favoritbloggerskor skrev ett inlägg idag som träffade rakt i hjärtat. Det är Elsa Billgren, och inlägget gav mig rysningar på ryggen: http://elsa.elle.se/ett-finger-mot-magen/
Dock hade denna fantastiska tjej (Elsa alltså), svar på tal i situationen. Det är ju så lätt att tappa fattningen när man får så klumpiga frågor. Har fått samma själv vid några tillfällen, innan vi började försöka som turen var. Hade jag fått dem nu, vette tusan, risken hade varit stor att tårarna börjar trilla eller att man stått där som ett fån, helt mållös.
Och hennes tårar efteråt, fy bubblan. Varför tror vi oss kunna ha rätten att påpeka kring detta? Om en graviditets varande eller icke varande? Med vilken rätt får man hålla på och ta sig friheter kring det egentligen. Inte ens innan vi började försöka höll jag på med sånt, för mig är det nåt privat. Och människan i fråga berättar väl själv i sinom tid, om det väl skulle vara en graviditet?
Var på akupunktur igår, lite uppstart inför nästa vecka. Hon gjorde en liten tillbakablick på när jag var där sist, vad som hände i mitt liv då och vi avrundade med att prata om vårt sista försök som vi fick avbryta.
Jag hoppas verkligen att detta försöket går bättre för oss än det vi gjorde i maj. Lite skrajsen är jag allt där inuti, vad kommer att hända. Kommer vi får köra hela vägen? Kommer det att bli ägg eller många ägg rentav? Blir det befruktning? Så många frågor, så få svar ännu. Men va tusan, nu kör vi! Jag vill komma igång! Möta vad som komma skall! <3<3<3
langtanefterlillal 
Go for it! Nu kör ni! 🙂 förstår att du är otålig nu! Kram kram ❤
❤ ❤ ❤ Kram!!
Heja heja!
Hihi! Bra med hejarop! 🙂 🙂 🙂
Håller tummarna hårt!! Jag tänker att alla som ojjar sig över att de alltid är trött på grund av barnen skulle behöva få höra vad vi går igenom, att de har det väldigt bra och kan skratta sig lyckliga. Men jag vet att de inte skulle förstå, för jag har försökt flera gånger… Sen skulle jag vilja säga till dem att gå och lägga sig tidigare på kvällen och att deras tioåring faktiskt kan ta cykeln till träningen och att om tvååringen får lite tydligare regler så skulle hon inte vara så busig – och så vidare… Men det går ju inte. Så fort någon har barn får man absolut inte lägga sig i. Men innan, när man försöker bli gravid eller är gravid – DÅ är det minsann ingen hejd på kommentarer, råd och så vidare… Varför är det så? Varför är inte våra graviditeter eller icke-graviditeter till allmän beskådning. När det birde vara det mest privata? Massa kranar till dig!!! 💗💗💗
Känner igen det där, ”man har liksom inget att komma med” när man inte har barn, man kan nästan se det i blicken ibland om man råkar säga nåt. Och så får man den där ”en dag kommer du att förstå”. Nej, inte ens den dagen kanske jag inte förstår, för vi kanske fortfarande ser olika på det hela. 😉 🙂 Hihi.
Men det är väldigt konstigt det där att det är helt fritt att kommentera, peta på och ha åsikter vid en graviditet eller när någon tror att det är en graviditet. Och när barnen är väldigt nyfödda, då verkar alla tro att det är fritt fram att ge alla sina råd på direkten eller för den delen skälla ut någon, om den inte gör som man själv gjort. Skumma människor, varför måste man alltid pracka på andra sina egna erfarenheter som de enda rätta stegen att ta liksom? Är det nåt man lär sig genom livet oavsett vad man själv går eller slipper gå igenom, är väl att livet ter sig väldigt olika för olika människor? Och det ena behöver inte vara mer rätt än det andra. Men för vissa räcker det inte med att ha en åsikt, de måste endera hävda sin rätt att ha en åsikt + att det de säger är det enda rätta verkar det som.
Tack för tummarna! Vi får kämpa på tillsammans! <3<3<3<3
Massor av kramar till dig! ❤
Håller tummarna för att ni får komma igång snart!
Tack för tummarna! 😊
Massa pepp till er, hoppas så för er skull! Jag tänker erkänna att jag är en väldigt trött (men sjukt glad) mamma just nu. Och tyvärr tycker jag att människor fortsätter att ha åsikter om precis allting. ”Sitter han redan, oj då”, ”lagar du inte egen barnmat”, ”ska ni verkligen inte låta honom äta kött”, ”jag tycker det är för tidigt med potträning nu”… och så vidare och så vidare 🙂
Kom ihåg att du är bäst och nu jäklar körs det ända in i kaklet!
Tack fina, fina du! Dina peppande kommentarer värmer och sprider energi som alltid! 💖Du e bäst!
Kan tänka mig att folk fortsätter att ha åsikter om det mesta även under bebis tiden och även när barnen blir större.
Skumt de där egentligen. Har aldrig riktigt fattat varför de man själv gör måste vara det enda rätta sättet? Det måste finnas massor av bra sätt, som ger lika bra ”resultat” i slutändan tänker jag. 😊
Full fart framåt! 😊 ( E ju i och för trevligt att se fram emot mensen för en gångs skull. 😉) Kram!!
Eller alla dessa tips: har ni testat ditt, har ni testat datt… Gör si, gör så. Osv osv Man har lust att skrika JA, vad tror du! Högt ibland.., 😉 alla råd…. Säkert av omtanke. Men det känns så tjatigt ibland och typ som ” jo men jag gör den här ivf grejen bara för att det är så kul” hehe ;0 Energi till alla oss som kämpar! Kram
Haha, ja ibland får man verkligen lust att skruva till de man säger tillbaka till folk. Typ nej det hade jag inte tänkt på, vissa kommentarer känns ungefär lika dumma som om att nån skulle säga ”du vet väl att man måste pricka in ägglossning va?”.
Kommentarer, kommentarer. Absolut, säkert kommer det bara av omtanke. Men ibland skulle man kunna önska att folk kunde vara tysta, eller bara säga ”vilken kämpe du är, jag hejar på dig”.
Vi kämpar på! 💕💖💕Kram!