Ruvardag 8

Det här kan nog bli ett av de mer snurriga inläggen jag skrivit, men det är också så de senaste dagarna varit, både lite upp och ner, men det känns ändå bättre igen. Som att lugnet börjat återfinna sig, trots nervpirret i att hela tiden komma en dag närmare testdag.

I början av veckan hade jag lite svajiga dagar, jag kände mig ur slag på nåt vis. Kände mig lite ledsen och deppig. Och som att katastroftankarna hemskt gärna ville komma på besök och slå ner sitt tält på lång basis.

Jag jobbar som vanligt, men orkar inte fokusera på det. Som att kroppen är här, men skallen är nån helt annanstans. Åh, vad jag önskar att nån kunde dela ut en hel drös med bonussemesterdagar, fy tusan va skönt det hade varit. Och jag hade nappat på alla, ingen tvekan där inte. 😉

Idag är jag på lite dåligt humör, känns som att jag har lite moodswings liksom. Känner mig ungefär som lilla My ser ut i Muntrollen. Jag är så otroligt varm i kroppen. Känns ungefär som när man tar sprayen vid det långa protokollet. Jag tycker att alla bara tjatar och snackar om samma saker om och om igen. Jag orkar inte lyssna. Och nej, det är absolut inte deras fel, men jag orkar bara inte vara närvarande och lyssna. Skulle helst vilja åka hem och lägga mig på soffan, eller först ta en långpromenad i solen med hundarna.

Det pendlar mellan att det molar i magen, gör ont i brösten och jag mår lite illa, sen går det över. Ena sekunden känner jag mig positiv, nästa sekund blir jag rädd. Försöker att inte analysera de så mycket, är det ett tecken på nåt eller är det Lutinuset?

Paradoxalt nog kan jag faktiskt få stunder kan jag faktiskt glömma bort att jag/vi är mitt i en ruvning. Helskumt! 😉

Det är lustigt det där. För när jag känner nåt i kroppen får jag hopp! Det kanske funkat? Och när det inte känns nåt alls, då tänker jag tvärtom.

Jag har varit positiv och glad så länge. Känt mig stark genom försöket. Peppad. Lugn.

I förrgår kom min värsta tanke/känsla på besök, ”tänk om vi aldrig lyckas”. Den svepte in som en våg och golvade mig. Har inte tänkt så mycket på alla katastroftankar på ett tag. Och direkt de börjar virvla blir man ju alldeles matt. Jobbar med näbbar och klor för att hålla mig kvar i nuet. Nuet, det enda jag faktiskt vet nåt om. Och jag vet att den här resan kan ta tid. Massor av tid. År.

Jag har så mycket jag skulle vilja göra om vi lyckas bli gravida, nu eller nån annan gång. Fixa om hemma, göra vissa saker, fixa andra saker. Och bland annat tankarna på det, som en förlängning på att tänka att det inte kommer funka, blir att jag bara blir så ledsen. Sen är det väl ganska självklart att det rör om i en under ruvningstiden. Att lyckas håla sig helt kolugn under hela den fasen, det vet jag knappt om man kan lyckas med. Men jag vill inte tappa mig själv helt nu, jag vill fortsätta hoppas och känna mig lugn och glad. Det gör det hela så mycket lättare.

Tänker mycket på det här med vänskapsrelationer mitt i allt. Vad allt är föränderligt hela tiden med många av dem. Vissa (lyckligtvis) känns lugna och stabila och det är jag grymt tacksam för. ❤ Men det är så mycket annat som ändras hela tiden. Folk blir ihop, gör slut, får barn, går isär och lever varannan veckas liv med ungar en vecka och hett singelpartyliv den andra veckan. Man umgås tajt med vissa under en period, för att sedan ses mindre. Man tappar vissa människor längs vägen, och hittar även nya längs vägen.

Och mitt i allt detta ändras man ju själv också, präglas av det man går igenom , precis som alla andra gör, utifrån deras liv. Känslan av att känna att man är mitt i ingenmanslandet gjorde besök igår. Jag registrerar, accepterar att det känns så, men låter mig vara i det som är, och kan sedan släppa det. Det är ungefär som fiskkrokarna som tidigare slog fast i mig, inte riktigt får grepp, inte just nu iaf. Som att det mer kan rinna av mig. Jag blir fortfarande ledsen när känslorna kommer, men jag lyckas på nåt sätt hålla ihop mig och inte gå itu. Nåt sorts framsteg. 🙂

Jag känner kanske bara inte att jag tillhör riktigt nånstans just nu, jag står på en egen liten flotte på nåt vis. Men faktiskt ändå, så känns det helt okej. För jag vet vad jag vill med mitt liv, vart mitt fokus ligger. Men jag fascineras ändå av hur allt hela tiden förändras, utvecklas, det där, livets eviga brus på nåt vis.

Jag önskar att jag kunde åka tillbaka till i onsdags/torsdags och låna med mig den fantastiska känslan jag hade då. När allt kändes så bra, så peppat, hela livet kändes som en fantastisk oktoberdag med krispighet i luften och solens strålar som förstärker lövens vackra färger. Och låta den känslan prägla resten av ruvningstiden.

Jag tänker göra mitt bästa att lyckas jorda mig i här och nu, för jag har inte en aning om vad som kommer att ske. Och just idag behöver jag faktiskt inte ta ställning till hur vi ska gå vidare med allt. Jag kan försöka vara här och nu idag istället. Och det får vara gott nog.

Känner mig ungefär som tusen känslor på nåt vis. Känslor som gör besök i mikro sekunder. Sen blir jag någonstans mitt i det hela lugn igen. Som att de rinner av mig och jag kommer åter till här och nu. Ett steg i taget. Om 1 vecka och 1 dag är det testdag.

Längtan är så himla stark, jag vill inte lura mig själv, men jag vill tro av hela mitt hjärta att det någon gång blir vår tur.

Och jag vill så gärna tro att vårt fina lilla embryo klarat sig och växer på sig därinne.

Annonser

10 thoughts on “Ruvardag 8

  1. Kaotiska känslor kräver kaotiskt blogginlägg. Förstår helt klart att känslorna är all over the place. Om 8 dagar vet du. Det är nästa fas.
    Håll kvar dig i nuet, som du skriver. Må bra nu.
    💜🙏
    Styrkekramar!

  2. Massa kramar till dig!! Hur känns det i kroppen nu? Minns att jag inte kände så mkt alls i kroppen innan plusset. Men sen någon natt innan jag testade fick jag en konstig mensvärk å trodde allt var kört.. Men! ..det var nog då det bet fast 😉
    Jag håller tummarna såååå för er !
    Stor kram från en höggravid ivf:are 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s