Tankar framåt och i nuet där jag är

Så mycket jag vill göra, men just nu har jag inte riktigt kraften till det.

Vill så gärna av hela mitt hjärta att IVF ska fungera för oss. Att detta försöket leder oss till det vi så innerligt längtar efter och vill till. ❤

Ena sekunden stark som en oxe, men massor av uppslag och energi att tänka på en ljus framtid.

Andra sekunden liggandes med ett mentalt droppande dränage och ingen kvarvarande ork i vare sig kropp eller själ.

Det känns som att denna resa kommer att vara för alltid. Att jag inte har ett målsnöre i sikte. Ett maraton, så beskrev bloggerskan ”En krokig resa” det. Det är ett maraton inte en sprint. En väldigt bra metafor. Även om jag vet att resan en dag tar slut, på förhoppningsvis det finaste av sätt, så känns det så avlägset just nu.

12 dagar med sprutorna idag. Det trycker och spänner i mina äggstockar och magen är svullen. Hormonerna leker karate med mitt huvud och alla känslor. Kroppen är trött.

Femte försöket nu. 2 avbrutna. 2 med inget vidare resultat. Femte gången gillt, finns det?

Ibland är det svårt att acceptera att jag, att vi, är tvungna att gå igenom detta. Nåt som är så självklart för majoriteten. Tänker att det kanske är ett sätt att hantera allt? Att förhålla sig till det?

Att hålla det, mitt liv i detta, på lite behörigt avstånd för att lyckas hantera allt.

Tänker på alla barn som växer upp med föräldrar som inte bryr sig om dem, där de bara är i vägen för dem, där de inte betyder nåt.

Och så alla vi som kämpar oss gula och blå för att bli gravida.

Det är en konstig ickeexisterande jämvikt i världen ibland.

Annonser

6 thoughts on “Tankar framåt och i nuet där jag är

  1. Ja, det är det verkligen… Jag känner också så, så ofta. Särskilt när jag upplever att folk tar graviditet och barn för givet och sedan inte ens har mage att uppskatta det fantastiska som de har! Men så är det gällande de flesta svårigheter i livet. Personer som drabbas av sjukdom, ekonomisk kris, uppbrott från livspartner – de tycker säkert att jag inte uppskattar min hälsa, mitt sparkonto eller min underbara sambo. (Nu är jag ofta så tacksam över detta, men det beror kanske på att jag vet hur andra har det.) Vi har alla våra kors att bära. <— Så tänker jag ibland. I ljusa stunder. Men oftast tänker jag HELVETES JÄVLA SKIT VAD ORÄTTVIST LIVET ÄR. Allt kan dra åt helvete, jag kommer att dö olycklig och barnlös. Ingenting annat betyder något, än att få skapa en familj.

  2. Tänker precis likadant att det är så många som inte bryr sig om barnen och dessutom tar graviditet för givet. Antagligen hade man själv kanske gjort det om man också blev gravid så fort man hade sex. Vi förstår varandra iaf och hejar på dig. Är en sjukt jobbig resa, men när man är på andra sidan så är det värt varenda tår. Håller tummarna!!

  3. Ja det är verkligen orättvist att behöva kämpa så för nåt andra tar för givet. Jag blir helt galen när jag hör kommentarer om att det kanske inte var perfekt timing på någons graviditet men att det beror på att det gick fortare än de trott. Klagomål över att det blir ett decemberbarn eller att man inte kan utnyttja semestern till föräldraledighet. Herre jävla Gud alltså!!!! Kram på dig! Jag hoppas verkligen att det är den femte gången det går vägen för er!

    • Ooooh ja. Klockrena exempel. ”Så tråkigt med december-barn, det var inte planerat direkt”. Då börjar jag nästan koka inombords. ”Hoppas veeeerkligen inte att hen föds på julafton” *det värsta som kan hända i livet tydligen*. Har hört det kommenteras av flera, säger alltid ”det vore väl passande, som ett julmirakel, som det mirakelet som det faktiskt är att få möjlighet att bli förälder”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s