Blivande 2 barnsmamma! 🥰💙💙

Ja, tänk så livet kan bli till slut.

Om allt går som de ska kommer jag att få bli 2 barnsmamma i början av nästa år. Kan inte riktigt förstå att det är sant, trots att jag gått halvvägs, har börjat få en jättefin liten mage, känner sprattel och var på RUL idag så känns det både overkligt, helt fantastiskt och alldeles förundrande på en och samma gång.

Att få bli mamma är det mest fantastiska jag fått vara med om i mitt liv.  Jag älskar min lilla L så jag nästan går upp i atomer, lika förundrad nästan varje dag, att han är min son, mitt älskade lilla barn.

Sen tänker jag inte sticka under stolen med att det finns dagar när jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter eller dagar där jag tvivlar på om man är tillräcklig, men så är livet och det är även en del av mig att tvivla ibland.

Jag upplever en skörhet hos mig själv, jag tar lätt åt mig av dumma kommentarer, sånt som man lätt ”borde” kunna skaka av sig, och inte är det bättre nu under min andra graviditet och alla hormoner, men det finns en oro inom mig på nåt sätt, och egentligen bara en strävan efter att mitt barn ska ha och få det bästa liv i stort och smått som han nånsin kan få. Samtidigt kan jag logiskt se att han mår toppen,  utvecklas, är glad, envis/utmanade som små barn ska vara och alldeles underbar! 😊

Men den där skörheten inom mig behöver jag jobba med. Och det som saknas är tid att stanna upp, att reflektera, att fånga in mig själv lite och landa och inse att jag gör mitt bästa, det är okej att tvivla ibland och att på så sätt andas lugnt igen, hotta tillbaka till mig själv och hoppa upp på stigen igen.

Tror inte att det är många som läser här numer, men jag tänker att om jag kan skänka lite hopp till någon som är ute på den snåriga stig jag var innan så vill jag gärna dela det. Att man efter så många år av brinnande längtan, misslyckade IVF försök, separation och känsla av hopplöshet (även om jag aldrig gav upp) kan bli lycklig till slut och få bli mamma. Jag trodde nog aldrig att jag skulle få uppleva detta.

För drygt 4 år sedan, när jag var mitt i separation och det aldrig nånsin känts som längre ifrån barn för min del, var jag till en person som kan se in i framtiden. Han visste inget om mog eller min bakgrund, men han sa tidigt i vårt samtal: ” Du kommer att få två barn”. Jag minns det så himla starkt, kommer aldrig att glömma det. Och jag bestämde mig då, att tro, att inte tappa hoppet. Det blev en ledstjärna för mig. Oavsett vad man tänker kring siare, så tänkte jag att det fick bli det som jag vilade min längtan i.

Jag kan skriva under på att jag haft dagar då tron och hoppet aldrig känts mer fjärran, men jag gav aldrig upp, jag kämpade vidare, även fast de kändes som jag gick sönder inombords ibland av längtan och av vidriga tankar av hopplöshet.

Och här är jag nu med min lilla son sovandes på min arm och min andra son sparkandes inne i magen. Det är lycka på en pinne det.💙❤💙