Universums sätt att hålla en i en fålla

Det är ganska intressant hur man mitt i en situation är extra mottaglig för vissa saker. Allt runt omkring mig just nu relaterar till barnlängtan, IVF och adoption. Hade en jättelång och skön morgon framför teven igår, i soffan med frukost och med mina hundar.
Kollade på ” The little couple” först och de har, i avsnittet jag såg, nyss adopterat två slå barn från Kina och Indien. Därefter var det ”Private practice” och vad handlade sett om? Jo, en av läkarna bestämde sig för IVF. Men det mest komiska av allt är att boken jag lyssnar på ”Hundra omistliga ting” av Lucy Dillen precis börjar styra in spåren på IVF… Lite komiskt faktiskt.

Äntligen har det lugnat sig med allt. Pappa mår bra. Och min vovve är hemma och allt har gått fint. Skönt att få andas ut lite. Hon har nog däremot inte fattat att hon opererats för fyra dygn sen, hon vill gärna ut i gröngräset och rulla runt. Så att vakta henne är mest att hindra henne från hennes små gulliga upptåg.

Idag blev det femte dagen med Gonal-F. Känner att det spänner lite i äggstockarna på kvällarna men det är det enda. All akupunktur måste ha fått mig att helt tappa spruträdslan iaf, tycker inte sprutan känns alls, väldigt skönt. Haha.

Var på blodprov idag, och det såg fint ut. Ska fortsätta med bara Gonal F 100 tills på måndag, då blir det blodprov och ett första ultraljud.

Jag tänker mycket på det vi pratade om hos kuratorn. Att våga drömma. Om när barnet är här. Om vad jag vill göra då. Om hur jag vill leva. Då.

Tankar jag knappt vågat tänka på, på så länge. Men jag tänker dem nu. Och mycket. Och tänker att oavsett hur det går, så vill jag få känna denna längtan, på riktigt.  Utan att banna mig som jag gjort innan och tänkt att ”sådär får jag bara tänka när vi är i mål”. Men det håller inte. Jag blir bara ledsen av att tänka så. Så nu får det bära eller brista, iaf just nu. 🙂 Känns skönt att få längta och tillåta sig att tänka positivt kring det för en gångs skull.

Jag känner mig lugn och fokuserad. Inget annat just nu. Antar att det blir mer funderingar efter ultraljudet kanske. Tills dess är jag väldigt nöjd med att bara glida med och vara i nuet i detta.

8 tankar om “Universums sätt att hålla en i en fålla

  1. Skönt att det är bättre med pappa och hunden! Hoppas sprutandet går fortsatt bra 😉. Jag var på VUL idag och det blir förmodligen Ägguttag på onsdag. Ska på nytt VUL på måndag igen! Kramar 💕

  2. Jag tittade också på Little couple 😊 och senare på dagen SATC, där togs det också sprutor/skulle ev adoptera. Jag tänkte samma som du och kände mig lite förföljd 😄 kram

  3. Jag låter mig bli inspirerad av ditt fokus och lugn! Idag vågar jag hoppet spira! ❤ Då är vi några som följs åt här! Äl spruta för mig söndag kväll, uttag på tis fm och insättning på tors ( förhoppningsvis om allt går bra!) det går framåt! Heja oss, håller tummarna tjejer! Kram till alla oss som kämpar

  4. Vad härligt det låter att tillåta sig att drömma om livet med sitt barn. Det stämmer helt in på min resa hittills..att inte känna att man förtjänar ett barn och därför inte heller förtjänar att planera och drömma om barnet. Får jag fråga varför samtalsstödet uppmuntrade dig till att tillåta dig att göra det? Blir så nyfiken för min egen skull då jag såklart endast trott att detta var ok när man blivit gravid. . . All lycka!!

    • Det var nog när hon började fråga mig ”tvärtemot” frågor som vi kom in på det. När jag sa att jag inte vågade drömma om det. Så frågade hon mycket tvärtemot som: Men har du vågat drömma? Vad har du tänkt då? Vad ser du framför dig? Och då började jag gråta, över alla fina tankar som man egentligen vill kunna tänka i det här, men så ofta håller ifrån sig. Det är skitsvårt att tillåta sig det, framförallt när man så länge gjort allt för att trycka bort alla de tankarna och drömmarna. Men det är ändå lite skönt just nu att våga tänka dem. Hon menade att de tankarna också måste få ta plats och finnas.

Lämna en kommentar