Sommarlov

Har för första gången sedan högstadiet varit ledig i sex veckor under sommaren. Ren och skär lyx i mina ögon, så otroligt välgörande för kropp och själ. Att på nåt vis efter ett stentufft år på mitt nya jobb, få landa och jorda sig. Återhämta sig. Samla kraft. Vila. Träna. Vara glad och skratta. Träffa familj, vänner och bekanta. Hitta tillbaka till sig själv och staka ut vägen framåt igen – vad är viktigt, vad vill jag göra mer av och hur förhåller jag mig bättre till jobbet – hur hittar jag sätt att påminna mig om att jag gör mitt bästa utifrån de förutsättningar jag har och det är gott nog.

Det är också dags för nästa steg i vår barnlängtan.

Jag känner att jag blir allt mer nervös, pirrig, lite rädd för allt som komma skall. Tankarna vandrar runt, runt. Ibland i sakta mak, som en sorts mental förberedelse. Ibland hit och dit i olika loopar, där hopp, rädsla och tidigare erfarenhet blandas.

Men det är dags nu. Dags att hoppa upp i sadeln igen och löpa loppet ut helt. Se vad framtiden innehåller, barn eller ej.

Har vi världens tur och nån lycklig stjärna på vår sida blir det ”bara IVF”. Annars är siktet redan nu inställt på att söka utomlands.

Vilket ändå känns skönt, att denna gången för vi en dialog, den är inte ristad i sten, men VI tillsammans har en agenda. Det i sig skänker mig lugn.

Och även hopp. ❤

Även om frustrationen och rastlösheten börjat pyra inom mig, nu vill jag bara igång.

Och utifrån det få gå vidare.

Jag är redo, om än med hjärtat i halsgropen, så med pirr i magen och begynnande stirrighet i sinnet. Nu kör vi!

På måndag ringer jag kvinnokliniken och ber om en remiss till IVF-kliniken.

Tro, hopp och kärlek. Tre starka ord att ta med på den begynnande resan. ❤❤❤