Inte vår tur denna gången heller

Nej, det var inte vår tur denna gången heller. I lördags kom rosafärgade flytningar, i söndags mer blod och i måndags morse tog jag test, som jag redan visste var negativt, med tanke på hur mycket mer jag börjat blöda då.

Vi var inte en av de lyckliga som IVF funkar för. Inte en av de 2/3 som lyckas inom de första 3 försöken.

Men på nåt vis har jag haft det lite på känn. Självklart har jag hoppats av hela mitt hjärta under vartenda försök. Men med tanke på hur det gått för oss under våra behandlingar så har det skavt lite i bakhuvudet, behandlingarna och resultaten har inte gått vår väg.

När vi fick ut 14 ägg denna gången kände jag mig verkligen så hoppfull, äntligen verkar de ha hittat rätt dos! Äntligen kanske vi har en rimlig chans att få fram fina, livsdugliga embryon. De pratade till och med om långtidsodling när vi var där på plocket.

Men när hon ringde dag två och lät bekymrad och berättade att bara två blivit befruktade då föll mitt hopp, redan där.

Fick testa både intralipiddropp, Trombyl och Prednisolon denna gången för att dämpa mitt immunförsvar. Är jätteglad att jag fått testa det.

Känns mer och mer som att det är våra embryon som inte blir starka nog.

Känner mig så klart jätteledsen och sorgsen. Och jag blöder som jag aldrig någonsin blödit förr. Som att kroppen sörjer den med på nåt vis.

Imorgon ska jag prata med kliniken, få höra vad de rekommenderar oss. Jag har väldigt svårt att tro att de rekommenderar oss fler vanliga IVF:er efter de fem vi redan nu gjort.

Än är dock inte kämparglöden eller hoppet borta, än bor så mycket längtan och förhoppnkng inom mig om en framtid med barn. Måste bara tillsammans bestämma oss för vad som är vår nästa väg att gå, efter att ha fått lite input från kliniken. 

Annonser

Ruvare!

Först vill jag säga tack för alla gulliga kommentarer på mitt senaste inlägg. De värmde! ❤

Idag blev jag/vi ruvare igen,  till 3 dagars.

Av de 14 äggen fick vi besked i tisdags att 2 (!!) blivit befruktade. Ett hade varit omoget. De blev en liten chock faktiskt, nånstans inom mig började jag tro att vi kanske äntligen hittat rätt nivå för mig och att vi åtminstone skulle få fler befruktade denna gången. Kanske till och med till frysen. Men, men i IVF världen är det inte mycket som går enligt nån mall direkt.

Jag hade förhöjda värden i måndags, en lätt överstimulering sa de. Men idag såg värdena bra ut. Känns skönt. Magen är väldigt svullen och de gör ont när jag går, så jag ska ta och vila mig i fas har jag tänkt.

Hur som helst, de två befruktade ser iaf fina ut och utvecklas som de ska. ❤

Så nu börjar ruvartiden. Kommer vara hemma några dagar och vila lite har jag bestämt. Tror det behövs, få landa lite både kroppsligt och mentalt.

Och hålla tummen superhårt att det är vår tur nu! ❤

14 ägg!

Ja, så många ägg blev det idag! 14!! 🙂 Och mannens spermieresultat var även det, det bästa hittills! Bästa resultatet någonsin för oss!  Så himla glad!

Plocket gick fint, bara vänstra sidan som bråkade lite och gjorde lite ont, men morfinet hjälpte.

Imorgon ringer de med hur befruktningen gått. Kommer kännas väldigt nervöst.

Med all erfarenhet man fått hittills i detta och hur det kan gå eller inte gå, så är jag försiktigt positiv och väldigt tacksam för dagens resultat. Tänker fortsätta med att ta detta dag för dag, så länge det bara går.

Men just ikväll tänker jag vara väldigt glad åt de 14 äggen! 💖

Nervöst. Äggplock imorn.

Kan inte minnas att jag varit såhär nervös inför nåt av äggplocken innan. Men det är jag denna gången kan jag lova. Inte för själva plocket i sig. Utan mer för utfallet, hur resultatet blir. Och för att börja ruva.

Det är ju självklart dit vi vill, att få tillbaka, i de bästa av världar, två guldägg. Men det är ju först efter äggplock och befruktning och odling som vi vet vad som blir.

Gud va jag önskar att det är vår tur nu. ❤

Nu jäklar! :)

Jag känner mig komplett stirrig, kan inte riktigt fokusera på jobbet. Har fått trycka in hörlurarna i öronen ett tag och lyssna på lite peppig musik med mycket bas så jag kanske landar lite. 🙂 Mitt bästa trick att bli lugn, inga lugna ballader här inte. Jag behöver pumpande, peppande musik för att landa. 🙂

Vi var in på blodprov och ultraljud nu på morgonen. Ultraljudet visade en riktigt fin tillväxt på äggblåsorna! 🙂 På höger sida finns nu 12 blåsor i lagom storlek och på vänster sida något färre, enligt läkaren. Vilket hon sa var bra, annars skulle det bli för stor påfrestning för kroppen. Så om mitt blodvärde ser okej ut i eftermiddag när de kollat, blir det äggplock på måndag.

Vi pratade om eventuell extramedicinering om våra embryon (hoppas, hoppas att vi får fler än ett denna gången) så ska vi få testa lite nya grejer för oss. Återkommer till vad längre fram.

Har svårt att växla över till att vara positiv, håller mig lite ”off”, fast nu med pirr i magen. Vill försöka fortsätta ta det dag för dag och vara så lugn det bara går. Men ska försöka att njuta av denna lilla, ack så viktiga delseger. Ungefär som att komma till en väldigt efterlängtad vätskekontroll i ett maratonlopp kanske? 🙂

Tankar framåt och i nuet där jag är

Så mycket jag vill göra, men just nu har jag inte riktigt kraften till det.

Vill så gärna av hela mitt hjärta att IVF ska fungera för oss. Att detta försöket leder oss till det vi så innerligt längtar efter och vill till. ❤

Ena sekunden stark som en oxe, men massor av uppslag och energi att tänka på en ljus framtid.

Andra sekunden liggandes med ett mentalt droppande dränage och ingen kvarvarande ork i vare sig kropp eller själ.

Det känns som att denna resa kommer att vara för alltid. Att jag inte har ett målsnöre i sikte. Ett maraton, så beskrev bloggerskan ”En krokig resa” det. Det är ett maraton inte en sprint. En väldigt bra metafor. Även om jag vet att resan en dag tar slut, på förhoppningsvis det finaste av sätt, så känns det så avlägset just nu.

12 dagar med sprutorna idag. Det trycker och spänner i mina äggstockar och magen är svullen. Hormonerna leker karate med mitt huvud och alla känslor. Kroppen är trött.

Femte försöket nu. 2 avbrutna. 2 med inget vidare resultat. Femte gången gillt, finns det?

Ibland är det svårt att acceptera att jag, att vi, är tvungna att gå igenom detta. Nåt som är så självklart för majoriteten. Tänker att det kanske är ett sätt att hantera allt? Att förhålla sig till det?

Att hålla det, mitt liv i detta, på lite behörigt avstånd för att lyckas hantera allt.

Tänker på alla barn som växer upp med föräldrar som inte bryr sig om dem, där de bara är i vägen för dem, där de inte betyder nåt.

Och så alla vi som kämpar oss gula och blå för att bli gravida.

Det är en konstig ickeexisterande jämvikt i världen ibland.

Från 112,5 till 225

Har varit på kliniken idag och tagit blodprov och gjort UL. Jag vet ju att min kropp är svårflirtad såhär första veckan med sprutorna. Men denna gången tog den nog priset.

Dosen ska höjas från 112,5 till 225 från idag och på måndag ska vi in på nytt blodprov och UL igen! Min kropp verkar vara väldigt svår att hitta rätt med.

Känner mig lite matt och ledsen, har fått världens biverkningar rent psykiskt av medicinerna denna gången, de lever verkligen rövare med mig och gör mig så känslig och liten, ”typ ingen tycker om mig”, fast jag logiskt nånstans kan stilla det lite med att det faktiskt inte är så. Så har jag inte reagerat vid tidigare försök. Men alla försök är ju olika. Nånstans känner jag mig nästan lite avtrubbad OCH det finns faktiskt ett litet lugnt hopp kvar längst in, ”det ska bli bra, på nåt vis”. Hur som helst måste jag försöka ta mig igenom dagarna fram tills måndag, och förhoppningsvis har det börjat växa på sig tills dess.

Men en dubbel höjning av dosen, det tror jag aldrig att jag ens läst om nånstans. Trots att man vid det här laget är en googlemästare av rang när det gäller IVF.

Jaja, vad ska man säga? Finns inget annat att göra än att hålla ut och hoppas av hela hjärtat att det ser bra ut på måndag. Måtte någon liten ängel stå vid vår sida då. ❤